PAF-medel till bistånd?

I min motion nr 4/2016-2017 föreslår jag i egenskap av lagtingsledamot att 700.000 e av de PAF-medel om 23.000.000 som tas in i budgeten skulle reserveras för hjälp till flyktingar i Mellanöstern.

Tidigare var ju den enda ”accepterade” flykting-”hjälpen” att man tog emot flyktingar. Under senare tid har det även blivit mer accepterat att hjälpa i närregionen, där en euro räcker oerhört mycket längre än en euro på Åland.

I den finska budgeten har biståndsmedlen skurits ner radikalt, troligen främst pga Sannfinnländarnas agerande. 

I remissdebatten föreslog ledamot Tony Wikström att Åland kunde höja biståndet lika mycket, som man hade sänkt i Riket. 

En sympatisk tanke, som jag räknade lite på. Det hade krävt att Åland (29.000) skulle ge 2.700.000e i åländskt biståndsmedel. Det känns som en stor summa.

Men vissa kommuner (Mariehamn m.fl) har redan fatta beslut om att ta emot flyktingar. Vårdö har fattat ett beslut om att inte ta emot flyktingar, och flera kommuner väntas följa deras exempel. 

I min lilla enkät på Vårdö visade det sig att 75% av vårdöborna var emot att Vårdö skulle ta emot flyktingar. Man kan säga att de helt enkelt inte tyckte att Vårdö var en lämplig plats för flyktingarna. Det berodde inte på ekonomiska eller ”rasistiska” orsaker. Inte heller en kommunsammanslagning skulle göra att Vårdö kommer närmare ÅHS, eller att språkundervisningen kommer närmare Vårdö. Knappast skulle vintrarna bli varmare och ljusare heller. Och inte skulle Vårdö få fler kafeer eller mer gatubelysning heller.

De kommuner, som kommer att ta emot flyktingar har ca 19.000 innevånare och de som ännu inte fattat beslut har ca 10.000 innevånare. För att ”kompensera” denna andel av det sänkta biståndet, så skulle det krävas ca 900.000e. 

Så min motion om 700.000e ligger alltså ganska nära detta belopp. 

Det är av hävd svårt att få igenom budgetmotioner, men jag hoppas kunna få ett positivt bemötande av denna motion då den behandlas i Lagtinget. Detta skulle ge Åland möjligheten att hjälpa flyktingar på två sätt. Det skulle kunna stärka PAFs varumärke. Och det skulle samtidigt vara en tydlig markering mot sannfinländarnas ogina biståndspolitik.

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati

Om registrering av vattenfarkoster

I måndags behandlade vi i en Komplettering av lagförslaget om vattenfarkoster där regeringen vill höja gränserna för registrering av vattenfarkoster. 

Då debatten är lite komplicerad, så vill jag komma med några förtydliganden. 

Den finska regeringen har diskuterat möjligheten att införa en årlig skatt på innehav av vattenfarkoster. Detta lagförslag kommer i så fall att diskuteras och debatteras i riksdagen. Men denna lag kommer inte till Lagtinget. 

Det framfördes i debatten att ändringen av lagen om vattenfarkoster skulle förhindra den sk båtskatten på Åland, men jag är övertygad om att våra kloka sympatisörer genomskådar detta och ser att detta endast är ett populistiskt spel för gallerierna. 

Nyligen frågade Ålandstidningen minister Nordberg följande: ”Betyder det här att ålänningar slipper båtskatten om den införs?” Och svaret var: ”– Nej. Finland kan uppta avgifterna på deklarationsblanketten. Det betyder ju inte att någon ålänning slipper båtskatten om den införs.”

Enligt ÅT säger även Merja Sandell, regeringsråd på Finansministeriet att en ändring av båtregistret inte kan stoppa skatten. 

Därför anser jag att detta ändringsförslag endast är en verkningslös populistisk käppar-i hjulet-politik av den åländska regeringen, mot ett lagförslag som tas fram av den finländska regeringen, bestående av Samlingspartiet-Centern och Sannfinnländarna.

I en replik av Petri Carlsson, där han blev tillrättalagd av Talmannen för att han avvek från ämnet, försökte han i ren desperation sammankoppla Åländsk Demokrati med Sannfinländarna. Då ledamöter frångår ämnet så behöver man absolut inte replikera, men jag vill här för tydlighetens skull påpeka att Åländsk demokrati inte har några kontakter med Sannfinländarna utan är 100% åländskt och 100% självständigt.

Jag vill på samma gång avfärda alla spekulationer om att Åländsk Demokrati skulle ligga bakom Brexit eller Trumps seger i USA.

Jag såg det som väldigt olyckligt att detta populistiska lagförslag, skulle snabbbehandlas samma dag, som hela landskapsregeringen var i Helsingfors för stretegiförhandlingar med Sipilä-regeringen. Det ger olyckliga signaler.

Jag föreslog därför en bordläggning till onsdag så att vi kunde få minister Nordbergs syn på ärendet. Talmannen hade på eget initiativ avfört alla de övriga sex remissärendena med samma motivering.

Mitt förslag om bordläggning fick inget understöd utan ärendet remitterades omedelbart för en behandling i lagutskottet bortom medias och allmänhetens insyn.

Majoriteten i lagtinget vill uppenbarligen enbart vara marionetter för regeringen och inte utföra en självständig kritisk granskning av regeringens förslag. 

Lagförslaget återkommer dock till lagtinget för fortsatt behandling i december och då ges en ny, om dock sen chans, att höra minister Nordberg i frågan.

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati

Åsiktsregistrering, en del av det "moderna ledarskapet"?

Vi har kunnat läsa om att man eller kvinna går från hus till hus på Vårdö för att fråga om man är för eller emot flyktingmottagning i kommunen.

I media verkar detta enbart refereras okritiskt och förefaller att ses som ett positivt fenomen. Men vad innebär det egentligen och vad innebär det i förlängningen för det åländska samhället?

Dessutom görs det just på Vårdö, med allt som hänt där under de senaste veckorna.

Vad händer med dem, som inte skriver under denna ”frivilliga” lista?

Vissa delar av vår landskapsregering talar ofta om det ”moderna ledarskapet”. Är detta ett resultat? Är inte detta en form av åsiktsregistrering? Är denna form av åsiktsregistrering i enlighet med gällande lagar?

Personer, som inte skriver under den ”oskyldiga” listan måste "förklara" varför de inte vill göra det.

Å andra sidan, så skriver väl många under för att behålla arbete, förtroendeuppdrag och social gemenskap.

Hur blir det sedan i fortsättningen för de personer, som av olika orsaker vill träda ut ur kyrkans gemenskap? Kommer de automatiskt att få en stämpel av att vara emot flyktingmottagning?

Och hur är det med de som inte tillhör kyrkan? Det finns ju t o m lagtingsledamöter, som inte tillhör kyrkan. Ska vi då a priori anse att de är emot flyktingar?

Förr i tiden markerade prästen i kyrkboken vem som deltog i nattvarden, och vilka inte. När de deltog första gången efter barnsbörden osv.  

Vill det ”moderna ledarskapet” på Åland att denna registrering skall utsträckas också till andra kommuner? Vilken bli sedan nästa fråga, där man måste visa att man är regeringen trogen?

Är det detta som är det ”moderna ledarskapet”?

Vart är vi på väg? Är det ett övervakningssamhälle? Är det ett samhälle med angiveri? Vart försvann det öppna och toleranta samhället? Skall vi ha denna åsiktsregistrering på Åland? Vårdöborna uppfattar i alla fall den som mycket obehaglig.

Det förefaller som om vi fjärmar oss det demokratiska samhället och närmar oss ett mer auktoritärt statsskick med förebild i de forna öststaterna. Men en del av regeringen kanske fortfarande ser dessa samhällen som en förebild?

Denna åsiktsregistrering har uppenbart inspirerats, även om den inte har sanktionerats, av regeringens "moderna ledarskap".

I lördags var jag ut till Vårdö och körde längs den idylliska gamla postvägen och knackade på många dörrar för att göra en lite ovetenskaplig gallup kring flyktingmottagning i Katrinas eller kanske snarare kapten Nordkvists gamla hemtrakter.

De fick svara ”ja” eller ”nej” på en gul lapp. Svaren gavs anonymt i en plastflaska. Resultatet kommer jag att presentera i Lagtinget på fredag då vi har en öppen och fri debatt angående misstroendet mot regeringen.

Det är då vi skall föra en debatt om vem vill fortsätta med detta ”moderna ledarskap” och vem, som vill byta ut det.

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati

Pressmeddelande från ÅD

Vi vill för det första på det bestämdaste avvisa påståendet att vi skulle vara emot invandring. Tvärtom är vi för invandring, så länge den sker av kärlek eller arbete.

Vi vill för det andra framföra att vi i huvudsak stöder den finländska flyktingpolitiken.

Vi vill för det tredje framföra att vi i huvudsak stöder den nuvarande flyktingpolitiken inom EU.

Däremot är vi mycket oroliga för den åländska flyktingpolitiken, som mera ser ut som en sen kopia av den flyktingpolitik, som man nu radikalt har förändrat i Sverige.

Vi ser med oro på utvecklingen i Sverige med över 50 områden med fullständigt utanförskap, som innebär att inte ens brandbilar kan fara in utan poliseskort. 

Vi vill inte att Åland skall bli ett liknande område för ett socialt experiment.

Strategigruppen för Åländsk Demokrati

Klockren vänskapskorruption?

Vi har informerats via de lokala medierna att Jarl Danielsson inte får förnyat förtroende som ordförande för PAF.

Den officiella förklaringen är att JD av ekonomiska orsaker har argumenterat emot en flyktingmottagning i Vårdö och att detta inte passade mot PAFs policy / PAFs profil / "varumärke" eller ”goda värden”, eller hur det nu uttrycktes.

Det intressanta är dock att detta beslut inte togs då JD som enda i kommunstyrelsen röstade emot flyktingmottagande utan först då kommunfullmäktige med rösterna 5-4 röstade emot ett mottagande. JD sitter inte i kommunfullmäktige. Alltså kunde inte JD ens rösta i den avgörande omröstningen.

Själv misstänkte jag dock att den egentliga orsaken kanske var ansvaret för den sk bokförar-härvan. Men jag förstår ju att det hade fläckat ner PAFs ”varumärke” / "moral" om man hade använt sig av den orsaken. 

Men nu har jag fått ytterligare en intressant pusselbit. Den säger att minister Perämaas kollega och partikamrat Tony Asumaa eventuellt skulle ha varit ansvarig för just övervakning av penningtvätt och andra olagligheter då han enligt uppgift har varit ”Head of Consumer Safety” (ung Chef för konsumentsäkerhet) på PAF under åren 2007 till 2011. (Källa: TAs egen hemsida) Bokföraren spelade på PAF under åren 2009-2012. (Källa Nyan 21.10)

Inte kan det väl vara så att den egentliga orsaken till att minister Perämaa skyller på Vårdö-historien är att han indirekt vill skydda sin partikollega och ministerkollega? I så fall börjar vi väl närma oss ett klockrent fall av vänskapskorruption, som jag ser det.

Jag är van vid att de ansvariga politikerna inte besvarar mina frågor, och i detta fall innebär det i så fall att mina värsta farhågor är besannade. 

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati

Döda inte våra traditioner!

Förra veckan hörde jag att Daghemmen i Mariehamn skulle ändra sina rutiner. I helgens tidningar så kunde så kunde vi se rubriker som att man inleder med att upphöra med julkyrkan.

Men i texten kan vi läsa att man även funderar på att lämna bort farsdag, morsdag, halloween och alla hjärtans dag.

I texten kan man läsa att man gjort det av religiösa skäl. Men när blev morsdag eller alla hjärtans dag religiös? Inte ens julkyrkan kan väl egentligen ses som så väldigt religiös. De som blivit omvända i en julkyrka lär väl nog kunna räknas på ena handens fingrar.

Nej, det gäller våra traditioner och en del av vår kultur, som man nu i Mariehamn vill bryta ner.

Vi fick självstyrelselagen för att bevara det svenska språket och kulturen. Inte för att döda den!

Jag ser därför fram emot att de ansvariga i Mariehamn förklarar sig. Vem har tagit beslutet och vad är syftet med att förstöra delar av vårt gemensamma kulturarv.

Man inleder med att eliminera fem ”helger”, men fortsätter antagligen med påsk, midsommar, valborg, julutsopningen och första maj. Inget mjöd på dagis längre!  Har man gett fingret, så brukar han ta hela handen.

På annat håll försöker man värna om kulturen, men här skall vi tydligen förstöra och systematiskt bryta ner den. En snabb titt i partiprogrammen ger visioner om utveckling av den åländska kulturen, men ingenstans hittar jag visioner om att bryta ner den.

För barnens del handlar det också om att lite variation i vardagen. Något att se fram emot. Något att göra. Spontant kallade jag dessa helger för pysselhelger. Vi äldre talar om oxveckor, när vi har många veckor utan våra traditionella helger. Vi vill alla ha omväxling.

I stadsfullmäktige debatterades nyligen visionerna för Mariehamn. Där slogs fast visioner för ett ekonomiskt hållbart Mariehamn, och för ett miljömässigt hållbart Mariehamn.

Det fanns även förslag om att lägga till kulturell hållbarhet. Något som även vi inom Åländsk Demokrati har förordat. Likt miljömässig hållbarheten, så skulle målet vara att lämna tillbaka den kultur, som vi själv fått. Visst ändrar kulturen över tiden, men att aktivt förstöra det, som generationer byggt upp, är ett svek både mot tidigare generationer och mot kommande.

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati

Frågor till Ålandstidningen

Under rubriken ”Det är dags för storstädning inom Sannfinländarna” analyserar Kerstin Österman den knepiga situationen i ett av Finlands regeringspartier.

Avslutningsvis skriver hon: ”Det är med detta Sannfinländska parti, som Åländsk Demokrati nu funderar på att knyta kontakter.”

Detta är helt riktigt. Vi har nämnt alternativet i några sammanhang och själv funderar jag på om detta kunde vara ett altrenativ. Vi har också en intern diskussion om detta, och kan väl lugnt konstatera att åsikterna är mycket varierande. Men i nuläget är det enbart funderingar.

Men eftersom Ålandstidningen även kommenterat dessa diskussioner i en ledare, så vill jag ställa några frågor till ÅT.

Vi har, som bekant, en situation sedan drygt ett år att Sannfinländarna, som ett av de största partierna i riksdagen, är ett av de tre partierna i Finlands regering. Sfp är numera i opposition.

Besluten i Finlands regering påverkar Åland hela tiden. Ibland negativt. Ofta skyller de lokala politikerna just på Sannfinländarna. Det har hänt att ledande politiker kallat deras politik för ”svinaktig” och ”rappakalja”.

När det talas om de andra partierna, så framhåller de åländska partierna gärna hur goda kontakter de har, men inget parti har nämnt att de har kontakter till SF.

Tycker ÅT att detta är en bra situation? Tycker ÅT att någon borde ha kontakter? Vem i så fall?

Personligen ser jag det som ett alternativ att Åländsk Demokrati kunde ha dessa kontakter. Inte för att vi skulle ha identisk politik. Inte för att vi skulle låta oss påverkas av deras åsikter. Inte för att vi skulle acceptera deras inrikespolitik, utan för att vi på ett ideologiskt plan (ex Wikipedia) nämns som samma typ av parti.

Personligen tror jag att vi kunde ha lättare att ifrågasätta ex deras ålandspolitik än andra partier, som exempelvis står längre från SFs flyktingpolitik.

Personligen tror jag att vi nog skulle våga ställa svåra frågor angående deras ålandspolitik för att reda ut hur den egentligen ser ut. Vad är skrönor och populistiska blogginlägg utan förankring inom partiet? Hur ser ålandspolitiken egentligen ut?

Så frågan till ÅT blir: Hur tycker ni att relationen mellan Åland och SF, som regeringsparti, bör skötas i framtiden? Ska vi fortsätta dagens ”dialog” med invektiv, eller bör vi försöka hitta andra alternativ?

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati